Manic Monday

Jag är jättetrött så idag blir det inga långa och fyndiga formuleringar. Jag började morgonen på gymmet med rehab och lite pisk på rygg och mage. Jag har träningsvärk i rumpan efter gårdagens pass på Tule. Det har känts som jag suttit på tennisbollar hela dagen! Träffade på Terese och PT-Princess också, mycket trevligt.

Senare på dagen träffade jag sjukgymnasten Ulf på Feelgood. Han skrattade lite när jag drog the full story om alla skador. Efter en timmes undersökning av dragande, klämmande och petande kom han fram till att jag är lite sned och har lite rörlighetsissues på vänster sida. Att jag inte har någon kontakt knappt med vänster hamstring hjälper inte heller. Det kommer bli mycket och hårt arbete för att få rätsida på det här. Jag ska åka på affärsresa imorgon så jag har fått ett hotellrumsrehabprogram som jag ska följa. Han illustrerade övningarna med små streckgubbar. Varför gör alla sjukgymnaster det?

Heidi testar: SATS Tule

Varje dag är rehabdag och för att liva upp det lite tog jag mig till SATS Tule för att se hur det var där. Det är ju roligare om man inte går i samma hjulspår hela tiden.

Mitt första intryck var att det var fräscht och överblickbart. Receptionen är trevlig och deras shop med olika träningsprodukter innehåller mer grejer än några av de större gymmens vilket jag tyckte var trevligt. Desstom var det fint presenterat också. Omklädningsrummet var lite märkligt med olika nivåer och rätt trist och kalt. Men rent och fräscht vilket ju är en viktig faktor.

Själva gymmet är ju inte så stort men de hade allt man behövde och det var öppet och överblickbart. Blev lite förvånad över att några maskinerna var från Nautilus, de är lite annorlunda till sin utformning men fullt funktionella. Bencurlmaskinen var väldigt bekväm jämfört med till exempel TechnoGyms variant.

Jag trivdes bra på SATS Tule men nu var jag också där söndag förmiddag. Jag kan tänka mig att det på vardagskvällar runt 18 är smockat och därmed också ganska trångt. Maskinerna stod med minimalt avstånd till varandra.

Sammantaget ger jag SATS Tule en stabil 7:a i betyg.

 

Hittade en fin illustration på en gammal Nautilus chins- och dipsmaskin. Visst känns det som ett tag sedan man tränade i body och benvärmare?

Höstpromenad med upptäckar- och konstinslag

Eftersom jag tränar mycket, tillbringar mycket tid i olika gym och på andra konstiga platser tycker folk att jag missar mycket. Man hittar mig sällan på ställen som Fotografiska, Moderna eller Dramaten men det betyder ju inte att jag inte kan konsumera kultur för det!

Idag valde jag en annan promenad än den jag brukar när jag har en timme avsatt. Först gick jag ned till Hagaparken som vanligt men där gick jag åt andra hållet än in i parken. Följde sedan vattenlinjen som om jag skulle runt Brunnsviken men precis efter universitetet gick jag över den stora vägen som går där och upp på en skogklädd kulle för att se om det fanns något spännande att titta på. Visst gjorde det, det!

Jag hittade en bosättning av oklar härkomst (är inte det studier i etnografi så vet inte jag) och en gratfitiutställning av någon lokal, okänd förmåga. Kulturkonsumerande säger jag. Dessutom lyssnade jag på P3 Morgonpasset helg när jag gick. Två flugor på smällen liksom!

Dagens morgonpass var faktiskt väldigt intressant. Man hade åkt hem till bröderna Colting i Borås och hört med dem varför de lever så konstiga liv. Äter rått kött, ålar sig genom skogar som supposedly stenåldersmänniskan gjorde och avfärdar vetenskapliga studier eftersom de sponsrats på olika sätt. Jag raljerar lite över dem nu men ett tag när de pratade om forskningsstudier och varför de skrivit böcker så fick de det att låta som att de inte alls skrivit sina böcker för att övertyga andra, mer bara som inlägg i debatten. Vilket självklart är bs. Såklart de vill övertyga andra, de själva är ju övertygade om att de har rätt! Jag tycker personligen att Coltingbröderna tagit allt ett par steg för långt men är de lyckliga när de tuggar sin råa kyckling så fine with me. Lyssna själv, här finns några klipp. Hela programmet ska visst ligga i podarkivet men det hittade jag inte.

Kickass morning gym!

Imorse var det möte med PT-Stuntmannen/Princess och Super Mario (det är alltså jag). Fast idag var jag Luigi för jag hade grönt på mig.

Struntsamma. Det allra bästaste var ju att jag slapp rehabba hela timmen och kunde köra riktig styrketräning för överkroppen eftersom jag varit så fenomenal på att göra det själv. Riktig muskelmos alltså! Axlar, biceps och triceps fick sig en genomgång och jag gjorde sammanlagt 100 armhävningar under passets gång. Nu var merparten av dem på knä men ändå liksom! Får se när jag klarar alla på fötter…

I helgen har jag inga större planer så jag ska så klart fokusera på rehab och försöka få in ett riktigt träningspass också, kanske rullskidor om vädret är fint. Någon som vill följa med?

Prinsess och Luigi leker öh, ballerinor. The zombie way. Äsch, det var tidigt på morgonen.

I’m doing it wrong

Sorry, det blir mycket rehabsnack nu men det är allt som fyller mitt huvud. Jag har spenderat lite tid med att hitta en bra sjukgymnast som jag hoppas ska kunna fixa mig och har bokat in tid med två som jag fått tips på. Det verkar lovande i alla fall. Operation bli hel har börjat.

Det här med att göra fel då? Jo, jag har ju börjat att köra lite intensivare och i morse var jag på gymmet och körde lite tyngre och tidskrävande övningar. Men jag måste göra fel för jag får ont på nya ställen! Nu har det hakat upp sig i ryggen. Skitkonstigt!

Just nu längtar jag väldigt efter att lyfta tungt, springa långt och bli helt slut.

Lyxig rehablokal

Jag är flitig med rehaben! Har kört varje dag de, öh, senaste fyra dagarna. Matat på med gummibandsgång, diverse suspekta gångarter med vridningar och balansplattestående. Det är små rörelser men jag blir rätt trött i höfterna. Försökte också köra lite sparkar, alltså stillastående och utan fart, men det gjorde riktigt ont! Det gillar jag inte. Har bokat en tid hos en sjukgymnast på måndag men dit är det ju långt.

I alla fall valde jag en lite lyxigare variant av rehab idag. Framför en sprakande brasa är det mesta helt ok! Även dötråkig rehab.

Uppdatering om hälsotillståndet

Det var inte bara jag som skulle träffa ortopeden. Det tog lite drygt en och en halv timme innan jag blev inkallad i ett undersökningsrum. Men sedan träffade jag tuffaste ortopeden ever. Jag fick Ingemar Ekman som läkare. Han är gammal kampsportare och roar sig numera med att vara förbundsläkare för thaiboxningsförbundet och tävlingsläkare på K1-galor. Det var riktigt skönt att slippa förklara alla vridningar och sånt som uppstår när man sparkar.

I alla fall, dagens äventyr innebar mer än bara en remiss till en idrottsläkare. För det första behövde jag ju inte en sådan eftersom ja, Ingemar är en. För det andra hittade han ”ett klonk” i vänstra höfter och något annat missljud i den högra och skickade mig på ultraljudsundersökning (mina höfter är gravida!). Den i sin tur visade att jag har en 7 cm lång förkalkning i högra och en 2 cm dito i vänstra höften. Hur de har kommit dit är mer oklart. Kanske en gammal skada eller en förslitning. Slutsatsen blir att jag ska försöka hitta mig en ruggigt bra (och helst landstingsansluten) sjukgymnast specialiserad på idrottsskador. Är det någon som sitter inne på ett tips här tas det tacksamt emot.

In alles spenderade jag lite drygt tre och en halv timme på akuten. Praise the Lord över iPhone säger jag bara. Tack vare den kunde jag jobba från akuten. Inte optimalt men i alla fall inte avskuren från världen. En av dagens små perks var att jag i alla fall fått ett VIP-kort. Eller frikort som det också kallas. Nu kan jag bli hur sjuk som helst och det kostar inte en spänn!

Morgonens tillhåll

Det går bakåt det här. Igår träffade jag en sjukgymnast som jag hoppades skulle ge mig ett redigt tråkigt träningsprogram (för det är sånt de gör) som jag skulle följa i två månader och så skulle allt lösa sig. Men det var ju bara önsketänkande. Istället skickar hon mig till en idrottsläkare för att kolla höfterna. Om ni kommer ihåg hade jag rejält ont i höfterna för ett år sedan när jag skulle sparka och det har suttit i sedan dess men på ett annat sätt. Nu gör det ont när jag gör squats, det nyper till längst ner i rörelsen, och när jag stretchar baksida lår nyper det också.

Så nu sitter jag här på Cityakuten och väntar på att få träffa en ortoped som kan skicka mig till en idrottsläkare. Det är lustigt, de öppnar 8 och jag var här tio över men det var redan 20 pers framför mig i kö! Hoppas alla söker för nåt medicinskt så jag får ha ortopeden för mig själv! Uppdaterar er på utvecklingen senare.

Sugar indulgence weekend

Det är ju lite ironiskt att jag i fredags var så stursk och att jag typ hela helgen sedan har fullständigt hoppat på sockertåget igen. Men så är det. Det var så alldeles för tråkigt att vara utan så jag tog mig en undantagshelg som innehållit diverse gott som kladdkaka och hembakta bullar (I make some mean kanelbullar!).

Jag har också rehabbat hemma med bland annat gummibandsgång och spegelkarate. Det sistnämnda är att stå och göra stillastående och kontrollerade sparkar. Faktiskt mycket jobbigare än man tror.

Annars har jag hunnit med att köpa brudklänning som sitter som ett smäck så årets mission är att inte ändras för mycket i storlek och gå på utflippad 70-talsfest.

Vad har ni gjort i helgen?

#Nocandy2011 still in effect!

Helt plötsligt kom det fram stora godisskålar på kontoret så här lagom till eftermiddagen. Det är ganska ovanligt att det händer så det blev lite ståhej över det. Själv har jag lyckats ge alla Dåligt Samvete genom att högt (och lite pompöst!) proklamera att jag minsann inte äter godis! Det är ju så att vi är inne i slutet av #nocandy2011.

Jag har lite dålig koll på hur det har gått för de andra men jag har faktiskt klarat det så här långt utan en enda regelrätt godisbit, alltså lösgodis eller choklad och sånt. Snart tio månader! Det har hittills bara varit riktigt svårt en enda gång och det var i påskas. Totalstoppet har varit lyckat alltså. Det här sockerstoppet jag håller på med kommer nog inte att vara lika länge, det är mer en typ av experiment. Det har nästan gått fyra veckor utan kakor och bullar – och det går förvånansvärt bra. Jag har inte dött. Å andra sidan har det inte hänt något annat heller. Samma med godisstoppet. Det har inte inneburit någon förändring alls tycker jag. Jag är inte piggare, mår bättre generellt, har bättre hud, starkare naglar, you name it av saker folk säger händer när de slutar äta sötsaker. Jag tror det är buffel och båg, jag. Vad tror ni?