Från löpning till Amsterdam

Guess what! Ja, har du läst rubben så vet du ju redan men idag var jag ute på en liten löprunda för första gången sedan oktober (och den gången räknar jag knappt). Jag skulle ut på powerwalk men jag hade liksom lite spring i benen som inte gick att ignorera så jag började jogga lite lätt och tänkte att det var väl bara att köra på och se vad som hände. Och det funkade faktiskt rätt bra! Längd och fart på passet är helt oväsentligt, just nu är det awesome med knän som inte strejkar galet mycket. Det kändes i höfterna mot slutet men det var det värt!

Under dagen har jag förflyttat mig till Amsterdam och ligger nu på ett stekhett hotellrum. Jag är mycket hellre varm än fryser men det här var faktiskt värme långt över min comfort zone. Nåväl. Ikväll är det PR-gala på schemat, imorgon lite möten och så hemfärd. Det blir dåligt med träning alltså. Men, jag har ju hela helgen på mig!

Uppdatering om hälsotillståndet

Det var inte bara jag som skulle träffa ortopeden. Det tog lite drygt en och en halv timme innan jag blev inkallad i ett undersökningsrum. Men sedan träffade jag tuffaste ortopeden ever. Jag fick Ingemar Ekman som läkare. Han är gammal kampsportare och roar sig numera med att vara förbundsläkare för thaiboxningsförbundet och tävlingsläkare på K1-galor. Det var riktigt skönt att slippa förklara alla vridningar och sånt som uppstår när man sparkar.

I alla fall, dagens äventyr innebar mer än bara en remiss till en idrottsläkare. För det första behövde jag ju inte en sådan eftersom ja, Ingemar är en. För det andra hittade han ”ett klonk” i vänstra höfter och något annat missljud i den högra och skickade mig på ultraljudsundersökning (mina höfter är gravida!). Den i sin tur visade att jag har en 7 cm lång förkalkning i högra och en 2 cm dito i vänstra höften. Hur de har kommit dit är mer oklart. Kanske en gammal skada eller en förslitning. Slutsatsen blir att jag ska försöka hitta mig en ruggigt bra (och helst landstingsansluten) sjukgymnast specialiserad på idrottsskador. Är det någon som sitter inne på ett tips här tas det tacksamt emot.

In alles spenderade jag lite drygt tre och en halv timme på akuten. Praise the Lord över iPhone säger jag bara. Tack vare den kunde jag jobba från akuten. Inte optimalt men i alla fall inte avskuren från världen. En av dagens små perks var att jag i alla fall fått ett VIP-kort. Eller frikort som det också kallas. Nu kan jag bli hur sjuk som helst och det kostar inte en spänn!

Inte min dag idag

Efter många och långa argumentationer med mig själv masade jag mig ned till gymmet för ett träningspass till. Hela kroppen stretade emot; ont i ryggen, höften, knäna, ena foten…

Viljan segrade men bara knappt. Segade mig genom några rehabövningar och för armarna blev det två övningar bröst. Och så en lång stretch på det. Försökte lossa krampen i höften utan framgång. Det verkar vara förgjort med träningen idag, ingenting funkar. Annars är det toppen!

Hur kunde jag missa?

Igår var det tydligen tjejkväll på Budo & Fitness här i Stockholm. Hur kunde jag missa det? Varför var det ingen som sa nåt? Jag om någon borde väl ha varit där. Therese, Suzan, Marie och Frida var i alla fall där och from the looks of things hade de trevligt. Testade lite bars, minglade med andra bloggtjejer och nöp i kläder. Har norpat lite bilder från de andras bloggar så att ni och jag kan se hur det var.

Vad gjorde jag då igår? Jo, jag var hos naprapat-Göran för att bli uträtad. Höften trasslar betydligt mindre nu och jag hoppas att det snart är ett minne blott. Ska testa lite sparkar ikväll på träningen för att se hur det känns.

Eye of the tiger

För första gången sedan tremilen på skidor förra söndagen tog jag på mig träningskläder idag. Och inte vilka träningskläder som helst utan min mysiga fightingpyjamas, min gi. Karate stod på schemat och jag var lite nervös för hur kroppen skulle reagera och agera.

Det gick bra på det stora hela, kände att teknikerna kom ungefär som de skulle och jag var rätt nöjd med en hel del av det jag presterade. På plussidan var också att höften inte krånglade som den brukar, jag hoppas att det är ett permanent tillstånd.

Det börjar fladdra i magen inför kommande tävlingar och vi pratade lite om mitt motstånd efter träningen. Det visar sig att Hanah, min främsta konkurrent som jag ser det, är på väg att gå ner en viktklass, det är ju lite snöpligt eftersom jag har ju bestämt mig för att slå henne på riktigt i år. Byter hon viktklass går ju inte det. Jag kommer i alla fall träna på som om jag skulle möta henne. Man vet ju inte om hon byter tillbaka till +68 igen.

Tog en bild på gänget efter träningen. De frågade oroligt var bilden skulle hamna. ”Inte Facebook väl?” Och jag ba: ”Nej, nej. Den hamnar på bloggen!” Här är i alla fall Stephanie, Philip/Filip (Vet inte hur han stavar), Joanna och Bertil. I bakgrunden står Mr Miyagi himself, Ramon Malavé. Vår tränare och boss. Längre ned hittar ni en klädsamt skär jag!

Lunchintervaller

Smög mig iväg med kollegorna Joanna och Hella till gymmet på lunchen för lite intervallträning. Efter att först ha tvingats trampa på en tröstlös trappmaskin som uppvärmning blev ett löpband äntligen ledigt och jag kunde elda på med lite fartlek.

Ganska nöjd med det korta men intensiva passet. Klarade högre hastigheter och längre tid än vad jag trodde och benhinnor och höft klarade passet bra. Slutade precis i rätt tid skulle jag tro för när jag joggade ned kände jag lite, lite i ena benhinnan.

Efter racet genom omklädningsrummet var jag tokvarm och eftersvettades som en tok. Ansiktet antog en klädsam skär färg och jag kunde återgå till skrivbordet med hettande kinder.

En bra dag

Igår hade jag en fåfäng ambition om att kliva upp och gå till gymmet innan jobbet. Egentligen inget konstigt med det men jag gick och lade mig för sent så när klockan ringde arla imorse skulle jag bara blunda lite och vaknade igen en halvtimme senare. Då var det för kort om tid för att hinna med ett meningsfullt pass så istället fick jag ta det nu på kvällen.

Men innan det stannade jag till på Bubblanbabbel (ett gäng som gillar webb, teknik, sociala medier etc.) för att fira vintersolståndet och att vi nu går mot ljusare tider. När jag var där fick jag så mycket pepp att jag nästan rodnade. Tack Per! Jag stötte också på ena halvan av Fredrik och Morris och det ser ut som vi kanske kan få till en omstart efter jul! Åtminstone på ena halvan, jobbar på den andra. (I’m comig to get you Morris!)

Sedan bar det äntligen av till gymmet. Det blev rätt sent men jag körde i alla fall min planerade 60-minutare på crosstrainern. Passet gick bra, tiden gick fort och jag kände mig rätt ok i kroppen. Lite hungrig bara. Efteråt strechade jag ut ordentligt. Göran tror att han kommit på varför höften är så knasig. Min vänstra hamstringsmuskel är för spänd och för stark jämfört med framsida lår. Jag ska testa att korrigera och så får vi se om det blir några resultat.

Knäppte en cool bild i omklädningsrummet efteråt. I am
super woman!

Säsongspremiär på skidorna!

Så blev det äntligen premiär i spåret för mig och Kärleken på Jarlabanke golfbana. De har riktigt bra spår med Stockholmsmått mätt. Och framför allt skejtspår utan idioter som tror att det är preppade gångbanor.

Premiären gick över förväntan faktiskt. Första varvet var det lite bambi-känsla men tekniken kom ganska fort och på sista varvet kunde jag gasa på riktigt ordentligt. Jag känner mig också i ganska bra form trots att det inte blivit så mycket konditionsträning det senaste halvåret på grund av trasslande höft och benhinnor. Har dock en hel del kvar på stakningen om jag vill göra HalvVasan någorlunda elegant. SkejtVasan tror jag kommer bli rätt fin faktiskt.

Ska ut en tur imorgon också. Kan inte göra annat när spåren är så fina och vintern så opålitlig. Hänger ni på?

Förresten, följ Miranda på hennes färd mot distansrekord och för att vinna över Alex i en 12h-löpningstävling. De ska samla så många kilometrar som möjligt under 12 timmar och den med flest, ja, vinner. Galen utmaning, avundsjuk Heidi. Skulle också vilja kunna springa så mycket. Kanske man ska köra en likadan grej på skidor?

Graderingsträning och pokaler

Idag har lanseringen gått av stapeln och jag kunde lämna kontoret i rimlig tid. Allt gick fint så det var skönt. William och jag körde igenom graderingen som vi ska förhoppningsvis klara nästa fredag men det kommer nog att bli på det berömda håret.

Graderingsträning är jobbigt så länge man orkar hålla fokus men sedan börjar man fuska och då sjunker pulsen rätt fort. Har rätt ont i höften efter dagens träning, det är en hel del sparkar vi ska visa upp. Hoppas att jag hinner med naprapaten på tisdag så att han får mjuka upp mig lite.

Hämtade också ut ett paket på posten idag. Jag tyckte att det var lite konstigt, för jag hade inte beställt något. Det visade sig vara en ny pokal för mitt brons i Stockholm Open. Den jag fick på plats hade fel gravering så nu har jag två! Nån som vill ha en? Det står 3:a Masterclass, Dan +45 på den.

Tretimmars och Gundetrosa

Få plagg är så osexiga som ”Gundetrosan”. No action with those on, no no. Det är alltså shortsunderställ med vindskydd i fronten. Himla bra grejer när det är kallt som idag och man prompt vill vistas utomhus men otroligt osexigt alltså. Just take a look down below (no pun intended).

Idag var också dagen då jag antog Saras utmaning att träna tre timmar. Eftersom dagen var vacker och fin ville jag inte stänga in mig på gymmet utan jag och Kärleken begav oss ut i terrängen i matchande kläder och med skidstavarna flängande runt oss. För er som inte visste det så bjuder Hagaparken på ganska branta backar och de är bra träning för de som knatar upp för dem. Snön gjorde det dessutom extra jobbigt eftersom det blev lite halt också. Var vi ute i tre timmar då? Nej, vi var ju inte det. 1,5 timmar fick vi ihop. Vi kom ut för sent ute så det blev mörkt och så började min höft krångla under löpningen. Den smällen var jag inte beredd på. Jag som var så nöjd efter behandlingarna hos Göran. Måste prata med honom om det. Kan det vara så att löpningen ligger bakom allt trassel?

Körde i alla fall lite styrka när vi kom hem. Den berömda bollen togs slutligen i användning efter att ha varit golvprydnad ett tag. In alles en helt ok träningsdag under normala omständigheter men eftersom utmaningen gällde tre timmar så måste jag säga att jag misslyckades.