Ett ”Ge mig fan på’t”-pass

Det var så varmt och gosigt under täcket imorse sådär runt 6-snåret så ni anar inte. Men jag hade verkligen bestämt mig. Jag skulle upp och träna. Basta!

Kom iväg lite senare än tänkt och landade på gymmet halvåtta. Det gjorde att jag fick korta ner passet från den planerade timmen till 40 min men det är helt ok för jag körde skiten ur mig själv! Stenhårda intervaller på crosstrainern resulterade i riktigt hög puls. Under en av de sista intervallerna var jag uppe i 183! Det är nog inte maxpuls, har faktiskt aldrig gjort ett maxpulstest, men inte så långt därifrån skulle jag gissa. Gubben på crosstrainern bredvid mig kollade konstigt på mig ett par gånger, han kollade bland annat på min pulsklocka, och till slut var jag tvungen att fråga vad han kollade på. ”Bara kollar så att du inte dör” svarade han. Det tar jag som ett betyg på att jag tog i ordentligt! Blev både plaskvåt och högröd i ansiktet vilket också brukar vara indikationer på att jag inte mesat.

Gårdagen bloggade jag inte så mycket om. Det var en skön offline time-out-dag med picknick i solen, bokläsande och allmänt låta huvudet komma ikapp. Bakade sedan bullar på kvällen (mina kanelsnurror är riktigt farliga…) så ni förstår ju varför jag var tvungen att kickstarta måndagen med ett ordentligt pass.

Och just det, jag är nu Mayor of SATS Bromma! Lite småtöntigt men ändå…

20110509-111500.jpg

20110509-111512.jpg

Annonser

Pink all over the place (face)

I en riktigt rosa top från Nike hoppade jag ner på gymmet på lunchen för att träna lite kondis. Eller cardio som proffsen säger. Hade inte så lång tid till förfogande så det blev intervaller på crosstrainern i 40 min. Och huvaligen vad jag svettades och pulsen steg fort rätt upp i taket! 182 var jag uppe i som mest! Riktigt skönt även om det var kort.

Efter passet hade ansiktet antagit samma ärtiga färg som toppen!

Jag tränade på SATS Bromma/Alvik och vi måste prata om det här med hårtorken alltså. Den fjuttiga apparaten som hänger på väggen hjälper ju ingen. Och att gå ut och hämta en mot pant i repan när man står där i handduk med drypande hår är det ju ingen som orkar. Det kommer man ju inte på att man ska göra innan duschen liksom. Nä, fixa nåt blås som funkar!

20110406-211254.jpg

20110406-211304.jpg

Annorlunda måndag

Det är ett jäkla tjat om mitt knä här, jag känner det själv men jag har liksom inget val riktigt. Måste ju förhålla mig till det liksom. Senare i eftermiddag kommer jag att få svar på magnetröntgen så håll tummarna för att det antingen är heltrashat så att jag får operera mig till ett nytt eller att det inte är trasigt alls och jag kan styrketräna bort det. Det värsta är om det är någonstans i mitten så att det alltid kommer att vara instabilt. Det pallar jag inte.

I alla fall är måndagar vanligtvis karatedag men det går ju inte så istället blev det ett rehab- och ryggpass på lunchen. Rehaben består än så länge bara av lätt, lätt cykling och idag ökade jag från fem minuter till tio. Vet inte hur smart det är men vi får väl se. Rörligheten är där i alla fall och svullnaden har backat. Sedan fick ryggen ordentligt med pisk, var länge sedan jag var nöjd med ett gympass (kanske för att det var länge sedan jag var på ett…) men det här kändes fint. Hela ryggen har fått jobba och det kommer nog att ge lite skön träningsvärk imorgon.

Uppdaterar så snart jag vet något mer om knät!

Morgonpasset med PT

Eftersom jag ”värvat” min kollega Joanna till SATS fick vi en PT-timme tillsammans och idag var det dags att casha in. Arla morgon träffade vi en pigg Åsa för att få våra muskler varma.

Vi började med chins, min absolut svagaste gren. Det är lååångt kvar till att jag kan göra en med min egen kroppsvikt. Vi fortsatte med bänkpress och Åsa lassade på lite tyngre vikter än jag är van vid och vi fick tydligt se att min vänsterbröstmuskel är väldigt mycket svagare än min högra. Det var löjligt faktiskt. Nu vet jag varför det är så mycket svårare att slå med vänstern. Hela den sidan är mycket svagare än höger. På åtgärdslistan det också.

Jag ska inte tråka ut er med allt vi körde men Åsa visade oss några olika övningar och några nya med kettlebellsen. Jag börjar bli allt mer förtjust i dem för att man tränar massa muskelgrupper samtidigt. Det var ett skönt pass och jag blev lite sugen på att skaffa mig en PT för att se vilka resultat man skulle kunna uppnå. Det är alltid bra med någon som eldar på och lägger tyngre vikter på stången. Det tål att tänkas på i alla fall.

Lunchintervaller

Smög mig iväg med kollegorna Joanna och Hella till gymmet på lunchen för lite intervallträning. Efter att först ha tvingats trampa på en tröstlös trappmaskin som uppvärmning blev ett löpband äntligen ledigt och jag kunde elda på med lite fartlek.

Ganska nöjd med det korta men intensiva passet. Klarade högre hastigheter och längre tid än vad jag trodde och benhinnor och höft klarade passet bra. Slutade precis i rätt tid skulle jag tro för när jag joggade ned kände jag lite, lite i ena benhinnan.

Efter racet genom omklädningsrummet var jag tokvarm och eftersvettades som en tok. Ansiktet antog en klädsam skär färg och jag kunde återgå till skrivbordet med hettande kinder.

Snälla, snälla, snälla

Ja, jag vet att det är lågt att be men jag skiter i det. Kastar all värdighet och ber på mina bara knän (typ) om flera nomineringar till Fitness Magazines Årets Träningsbloggare 2010. För att komma bland top fem och därmed komma vidare i tävlingen behöver jag ha mååånga nomineringar så jag bönar och ber de sista få timmarna som finns kvar innan det blir september och omröstningen stängs.

Klicka på länken här för att komma till formuläret! (Har du redan nominerat mig tackar jag ödmjukast men har ändå fräckheten att be dig om att få din släkt att nominera mig också, tackar så mycket igen.)

Tränat har jag gjort idag också, BodyPumpen på SATS Bromma. Tanken var att en kollega skulle komma med men hon glömde kläderna så jag fick gå ensam. Påfallande ofta blir mitt träningssällskap sjuka, glömmer kläderna eller på andra sätt undkommer att träna med mig. Jag vet inte vad det betyder eller hur jag ska tolka det riktigt… 😉

Passet gick i alla fall helt ok. Fick inte upp någon puls men det var länge sedan jag gick på pumpen så jag kommer nog ha lite mysig träningsvärk imorgon. Passade också på att cykla i 20 minuter men utan att pulsen gick upp nämnvärt. Jag är nog på det stora hela ganska sliten så jag ska låta kroppen få vila lite längre den här veckan. Helt utan dåligt samvete ska jag kicka back torsdag och fredag. Det ska bli skönt!

Nedan, kvällens soundtrack!

Ett pissigt pass

Eller två för att vara exakt eftersom jag körde två karatepass på raken. Ingenting funkade. INGENTING! inte ingångar, inte timing, inte avstånd, nada och zilch! Stackars Micke, som var min sparringpartner för kvällen, fick ett lika dåligt pass han för att jag hade dålig attityd och var sur för att inget funkade. Hemskt ledsen Micke! Lovar att bättra mig.

Dessutom gjorde benhinnorna ont från första minuten trots att jag vilat dem hela helgen. Ramon hjälpte mig att stretcha dem lite och det gjorde så ont att ögonen tårades. Och jag har en hyfsat hög smärtgräns i vanliga fall men this is riddiculus. Fi fään!

Men inget mörker är totalt. Fick mail av Casall som lovar att skicka en ventil till oss så vi kan använda vår Pilatesboll! Yay! Och så har delar av min nya karateutrustning kommit. Som vanligt med en ny gi känns det som att det är ungefär fem gånger så mycket tyg än nödvändigt men det ger sig när man svettat ner den lite. När den är ny ”står” tyget upp och ger intrycket av att man har en för stor dräkt. Även ett set benskydd har dykt upp. Nu har jag en månad på mig att vänja mig vid fotskydden som jag aldrig kört med förut. Det ser ut som man har tofflor på sig men de är nog riktigt sköna när man sparkar och är rädd för armbågar.

Imorgon blir det bodypump med kollegan Karin på SATS Bromma. Någon som hänger på?