Fasen vad det svider i knäna

Idag har jag haft ont i knäna precis hela dagen. Om jag suttit still en stund och sedan ska resa mig för att gå till skrivaren eller så, kan jag knappt gå för benen går inte att räta ut och knäna värker när jag går. Det blev kanske inte bättre av en timme på crosstrainern ikväll heller… Nej. Tur att jag ska träffa Generalen imorgon så han kan säga vad som är fel.

Förutom en timme på crosstrainern blev det också tre övningar för mina stackars tynande bröstmuskler. Blir aldrig av att jag tränar dem så ofta. De fick genomlida någon slags pressmaskin, bänkpress och armhävningar. Har lite träningsvärk i triceps från igår som också kändes. Glömde nog förresten bort att rapportera gårdagens pass i all smoothievillervalla. Armar och axlar fick sig en omgång igår i alla fall!

Med mig på gårdagens pass hade jag kollegan Hella som förbarmade sig över min ensamhet och ikväll fick jag med mig bästa Affärsjuristen. Det är mycket roligare att träna när man är fler!

Men nu vill jag ha ordning på knäna. Jag är riktigt less på att ha ont hela tiden och inte kunna slåss. Ringde ner till klubben för att se till att de inte glömmer bort mig och min tränare tyckte att jag kunde öva på små rörelser framför spegeln så det ska jag göra. Det måste ju gå tycker jag. Ska fasen tillbaka till tävlingsmattan! Peppar mig själv med att ta fram pokalen. Den ska få stå framme så jag inte glömmer att fokusera på målet.

Livet på en räkmacka

Lunchen spenderades hos Übersturmgeneral Stefan. Det var ett väldigt lugnt pass, jag har lite smärtor i knät just nu. Framför allt upp- och nerför trappor. Det mesta kom vi till rätta med men det blir tillbaka upp på en anti-inflammatorisk kur.

När jag kom tillbaka till kontoret hade vår kontorsängel Hella gjort en räkmacka som skulle kunna knäcka vilken västkustkonkurrent som helst! Det är mer en gigantisk räksallad faktiskt. Väldigt lyxigt så här en torsdag!

Rehab = tråkigt?

Nej, inte den här gången. Jag förknippar annars rehab med extremt tråkigt nötande av små muskler i ensamhet. Den här gången är det mycket blandad träning och den är bra för de som inte behöver rehabba också. Därför tränade jag med kollegorna Hella och Karin och de fick haka på rehabprogrammet de också.

Det var roligt och jag tror nog att tjejorna har lite träningsvärk imorgon!
Hella smet lite tidigare så det blev bara Karin och jag som spexade framför spegeln!

Lunchintervaller

Smög mig iväg med kollegorna Joanna och Hella till gymmet på lunchen för lite intervallträning. Efter att först ha tvingats trampa på en tröstlös trappmaskin som uppvärmning blev ett löpband äntligen ledigt och jag kunde elda på med lite fartlek.

Ganska nöjd med det korta men intensiva passet. Klarade högre hastigheter och längre tid än vad jag trodde och benhinnor och höft klarade passet bra. Slutade precis i rätt tid skulle jag tro för när jag joggade ned kände jag lite, lite i ena benhinnan.

Efter racet genom omklädningsrummet var jag tokvarm och eftersvettades som en tok. Ansiktet antog en klädsam skär färg och jag kunde återgå till skrivbordet med hettande kinder.

Spring den som Bellman

Idag var det alltså dags för Bellmanstafetten som jag berättat om tidigare. Vi bildade ett lag på jobbet och gav järnet på banan vilket man kan se om man kikar på vårt slutresultat. Dock verkar inte vår tredjeman Daniels tidschip funkat för hans tid har lagts på fjärde löparen Hella. Laget i övrigt bestod av Joanna, Hannah och så jag. Undertecknad fick äran att springa sista sträckan och därmed fick jag chansen att spurta upp för upploppet (uppför as in uppförsbacke – elakt!) som arrangörerna hade gjort fint med facklor. Vi skrapade i alla fall ihop till en 456:e plats av 816 lag som kom i mål! Vi firade genom att käka picknick från bakluckan!

Mitt eget lopp gick ok, jag sprang på 26:39 vilket är bättre än loppet i lördags även om rykten gör gällande att det faktiskt var 5,5 km då. Det förklarar ju i så fall min kassa tid… ;). Kondismässigt var det inte så farligt den här gången, vädret var perfekt för mig och jag såg till att gå på toa innan men benhinnorna gjorde för jäkla ont hela vägen. Det blir vila för dem hela imorgon och helgen, bara gym och kanske spinning om det går. Nu börjar jag med tabletter också i tillägg till gelen för att bli av med skiten. Och hjälper inte det får jag knata till farbror doktorn och tjata till mig lite kortison för så här kan man ju inte ha det.

Som bilden i mitten nedan avslöjar så gick det fort på upploppet. Jag spurtade om tre personer och kämpade in i det sista med en annan tjej. Att vinna är alltid viktigast!

Nedan finns lite bilder från loppet.

Tidernas sämsta gympass

Idag hade jag tänkt mig ett svettigt konditionspass på crosstrainern på gymmet men istället blev det ett riktigt b styrkepass. Benhinnorna gillade inte crosstrainern alls så jag fick lyfta lite vikter istället. Kroppen och jag var dock inte riktigt överens om intensitet och hur mycket motivation som fanns. Det är bara att konstatera att det är väldigt lätt att falla ur träningsloopen. Två vilodagar bara och must och motivation är som bortblåst. Dessutom känner jag mig alltid så bortkommen bland maskiner och vikter utan Kärleken som PT. Blir mest lite fjuttande. Men jag arbetar efter allt-är-bättre-än-noll-principen.

I alla fall blev det lite armar, rygg och mage. Och så lite strech på det. Hella var med mig även idag (dock inte i matchande outfit) och imponerade med sin hand stand.