Det går bra nu – NOT!

Inte min vecka detta alltså. Supermycket jobb har satt träningen på on hold. Slarv med mat, sömn och träning plus seriös stress har gett magkatarr och så lite känningar i halsen på det. Imorse vaknade jag med nackspärr.

Drog mig runt i mysbyxor fram till kl 17 när jag kände att nåt måste jag ju ändå göra. Rullskidor kändes som att det kunde funka trots nackspärr men varje gång man slinter med staven (och det gör man då och då) rycker hela kroppen till och det högg så det sjöng i nacken. Tog mig i alla fall nästan hem innan jag i nåt slags kombinerat nackhugg-benihoptrasslande lyckades ramla och ge mig själv ordentliga skrapsår på vänster arm och ben. Svider som satan gör det! Ramlade som tur var framåt och det gick inte så fort.

Det var den 12:e gången jag var ute och åkte sedan jag ramlade sist och fick gå med gips en vecka. Att ramla bara var 12:e gång är ju ok tycker jag!

Well, ser inte fram emot duschen nu. Det här kommer att svida!

Tidernas sämsta gympass

Tänker inte ens säga hur dåligt det gick, det vara bara waste of time och gav inget alls. Det vägs upp av att jag lite hastigt och lustigt tagit en plats på Midnattsloppet ikväll. Intervaller och rullskidor dagen innan är väl lite väl hårt för att det ska gå fort men ser det som ett träningspass bara!

Ska springa med löparbästisen så det blir kul!

Vad man också kan göra en fredagskväll

Åka rullskidor i två timmar. Jag börjar bli snabb på hjulen nu. 25 km ink lite drickastopp. Jävligt nöjd!

När kroppen känns som bly

Då får man vara nöjd med vad det än blir av träningspasset. Jag kunde så lätt fastnat i soffan framför Nyhetsmorgon men tryckte ut mig själv på ett intervallpass. Det kändes sådär, kroppen vägde bly, benen var sura, ont lite varstans… Det är konstigt hur jag kunde känna mig så stark i måndags, tycka det var tråkigt med vilodag i tisdags och så hamna här via ett pass rullisar i onsdags och vilodag igår.

Nåväl. Nu är det gjort. Ikväll efter jobbet har jag planerat två varv runt Brunnsviken på rullisar. Skön AW liksom!

Vilodag = tråkdag

Visst, det är inte alltid görsköj att trycka iväg sig på ett träningspass men att inte göra det och ha vilodag är inte så skoj det heller. I alla fall inte om man haft en skitbra träningsdag dagen innan. Men vila är nyckeln till framgång så jag gör’t. Om än lite motvilligt.

Dubblarna börjar ge resultat!

Rullskidor på morgonen och intervallpass med Löparbästisen efter jobbet är dagens facit. Jag är nöjd faktiskt!

Kände mig riktigt stark idag på intervallerna. All träning jag lagt ner kändes värt det när jag tryckte ifrån och kroppen svarade. Det var så kul! Måste köra flera sådana här pass så man får upp farten lite!

Dagens bild är ett klagomål. Varför måste man göra hinderbana för oss stackars rullskidåkare? Kablar och annat på vägen innebär totalstopp och vurpa om man inte vet om hindret eller hinner stanna i tid. Det är liksom inte bara-bara att hoppa över grejer med rullisar.

Cykelvasan inställd

Kärleken gjorde en lite olycklig vurpa igår när han var ute och cyklade så vi ställer in turen till Dalarna nästa vecka. Lite tråkigt tycker jag men så är det. Ska jag vara ärlig var jag kanske inte jättepepp ändå. Känner inte att jag tränat som jag borde.

Så nu finns chansen att få en startplats superbilligt! Säljer platsen på startplatser.se – 600 pengar! Skynda fynda!

2 timmar rullskidor – check!

Ibland kan det vara jäkla svårt att ta sig ut på ett pass. Särskilt som man varit ute på ett redan. Inte för att jag direkt räknar en timme teknikträning med cykeln som träning riktigt.

Jag har hittat en ny motor i ”det här är vad som krävs”. Den får mig att faktiskt genomföra de pass jag annars skulle argumenterat mig själv ifrån. Jag tänker att för varje pass jag genomför så tar jag ytterligare några platser på Tjejvasan. Jag var på 350, nu borde jag vara på typ 300. Ge mig ett par månader till när träningen uppehålls i samma intensitet så borde jag börja närma mig mitt mål sakta men säkert.

Utvecklingen på rullisarna går snabbt och idag kände jag mig stark. Två timmar och ca 24 km blev det. Till vintern ska jag åka 30 km på 1:30 – behöver många pass gör att klara det men det ska gå!

SPD-rädsla

Det är verkligen som om jag inte cyklat förut när jag klickar i skorna i pedalerna. Det blir vingligt, jag blir rädd och feg. Så kan man ju inte ha det!

Därför har jag ägnat en dryg timme åt att cykla runt i Hagaparkens terräng för att lära mig hitta balansen, lita på mig själv och få kontroll på cykeln. Det gick bra, inga vurpor eller annat och jag kände mig lite säkrare för varje litet parti jag bemästrade. Det är rätt svår terräng där den gamla stallgrunden låg, uppe vid Hagaparken. Rekommenderas för teknikövningar.

Nu lunch, i eftermiddag löpning eller rullskidor. Inte bestämt mig än.

Mystiska sår

Efter mycket argumenterande med mig själv kom jag till slut iväg till gymmet imorse. Det var en miljard ursäkter som alla syftade till att försena mig så att jag inte skulle hinna träna. Men så tänkte jag: ”Heidi, det är det här som krävs för att du ska nå dit du vill så kom igen nu.”

Kan ju inte argumentera mot det liksom. Anyway. Efter passet och en snabb dusch (ett argt inlägg om SATS duschar kommer en annan gång) passerade jag en spegel på väg mot mitt skåp. Helt plötsligt upptäcker jag ett stort sår på ryggen som jag inte har någon som helst aning om hur jag fått! Har jag börjat gå i sömnen? Är jag besatt av satan och behöver en exorcist? Hur har det kommit dit liksom?

Det ser ut som ett slags brännsår så det kanske är ett skavsår från en sport-BH eller pulsbandet. Konstigt att jag inte känt något i alla fall. Något som kändes är det megaskavsår jag har under foten. Får alltid skavsår där så fort jag blir blöt i träningsskorna, inte alla men de flesta. Tejpning brukar funka men det räckte visst inte denna gång. Aj!