Det här är inte träningsrelaterat men det är anledningen till att jag suttit på kontoret och köttat till sent på nätterna. Just nu pågår Ariel Fashion Shoot live på centralen här i Stockholm och man kan tävla om massa fina kläder. Nu ska det bli skönt att kunna, för ett tag i alla fall, återgå till lite mer normala arbetstider så att jag hinner träna igen!
Läs mer på Facebook och på min andra blogg, Heidi’s News.
Nedan har ni trailer!
Kan inte sova så jag bloggar om dag 2 av barmarkslägret istället. Har myror i hela kroppen och vill helst sticka ut och springa men inser att kroppen nog behöver vila lite.
Dagen idag blev helt motsatt gårdagen. Vaknade till ordentlig blåst som sedan utvecklades till åskväder och hällregn. Som tur var drog det över ganska fort också. På schemat: crosspass med rullskidor och löpning. På startlinjen: en något stukad och mörbultad Heidi. Förändring från igår: total.
Vis av gårdagen skippade jag de klassiska skidorna och körde skejt. Visserligen är det mycket halare att åka skejt när marken är blöt men för mitt inre själsliv är det mycket, mycket bättre. Knåpade ihop en timmes skidåkning ungefär och så var det dags att byta utrustning till löpning.
Hade egentligen tänkt mig stavlöpning men blåsorna i händerna efter rullskidpasset satte p för det. Det blev ungefär en mils lätt jogg i Lidingöloppets spår tillsammans med Stina (fru Svahn). Testade den berömda Abborrbacken för att se vad som väntar om en månad.
Kroppen klarade sig förvånansvärt bra med tanke på trynstötarna i asfalten igår och knätrasslet. Jag hade iofs inga förväntningar på kroppen heller så det var väl det som gjorde’t. Armbågen gör sjukt ont så fort något nuddar den och den börjar bli lite stel, axeln gör också ont eftersom den också fick sig en törn liksom rumpan. Men fasen om jag skulle ge mig!
Nästa gång det är barmarksläger måste ni hänga med. Många timmars härlig träning för både kropp och pannben!
Vaknade upp till vad som hade förutsättningarna för att bli en fantastisk träningsdag; Vädret var underbart och de inplanerade passen roliga. Tyvärr valde min kropp och knopp att inte prestera idag. Inte så konstigt med tanke på vilken vecka jag har bakom mig kanske men ändå.
Vi började med löpning i fyra kilometer till en slalombacke här ute på Lidingö för skidgång. Där var det A3-träning, alltså tröskelpass, som gällde. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när skulle jag springa hem ville det sig inte. Fick jätteont i höger knä och tillslut blev jag bara tvungen att gå. Det känns väldigt tungt att knätrasslet aldrig ger sig och dessutom växlar det mellan höger och vänster. Lätt deprimerad intog jag en jättegod lunch och lyssnade på Mattias genomgång av träningslära och träningstänk.
Därefter tog en annan Mattias vid och pratade utrustning. Vi fick möjlighet klämma och känna på lite nyheter och köpa lite prylar som vi inte visste att vi behövde. Jag har investerat i ett par nya skidgångsstavar (som jag behövde) och ett par nya glasögon med kromatisk lins, sådana som reglerar mörkheten på glaset efter ljusförhållandena (som jag inte behövde). Imorgon ska jag testa de nya stavarna och senare i veckan kommer glasögonen.
Så skulle vi åka rullskidor. Och det klassiska sådana. Sist jag stod på ett par rullskidor var jag tio år så det var ett tag sedan men jag tyckte att det gick förhållandevis lätt att åka ändå. Visst det var skumt och skidorna levde sitt eget liv lite men in alles gick det bra – tills jag vurpade. Stod vid ett övergångsställe och hade åkt lite långt fram, skulle backa men se det går inte för klassiska är bromsade bakåt för att simulera fäste. Följdaktligen fick jag bakvikt och stöp i backen så det sjöng om det. Parerade med armbågen eftersom händerna satt fast i stavarna och dagen första blodvite hade uppstått. Sket i det och åkte min mil. 500 meter från hotellet fastnar staven i ett j-a brunnsgaller och jag åker i backen en gång till. Samma armbåge. Vid det laget var jag så trött och irriterad på att klassisk åkning är tråkigt så jag blev redigt förbannad för att jag ramlat. Hade det varit min utrustning hade den flugit all världens väg men nu hade jag lånat den så jag ångade på hem till hotellet, klev ur skidorna och gick direkt upp till rummet, hittade ett hörn och grät ut min frustration över knän och dålig klassisk teknik. Lite var det smärtan från armen också (det gjorde satans ont att duscha sen). Kärleken tyckte jag var barnslig som blev arg men det är mitt sätt att deala med mina tillkortakommanden; jag blir tvärarg.
Kvällen avslutades med en fantastisk middag på Le Rouge med en chokladmousse till dessert som sopade banan med all annan intagen föda i mitt liv. Himmelen återställd efter en eftermiddag av helvete. Nu ska jag sova och klura på en strategi för att ta revansch på rullskidorna imorgon och på hur jag ska tejpa knäna för att tvinga dem att samarbeta.
Hoppas ni har haft en fin lördag!
Skulle ju ha sprungit stafetten idag men jag fick ge upp det. Gårdagens arbetsdag slutade kl 2 på morgonen och återupptogs halv åtta imorse. Det var liksom inte läge att be kroppen prestera då. Istället ägnade jag eftermiddagen och kvällen åt att…
Jobba! Fast inte så sent faktiskt. Vid sjutiden gick jag hem och – håll i er nu – lagade mat. Kärleken och jag bestämde oss för att testa Linas Matkasse och förra veckan kom leveransen med grejer för fem middagar (och luncher). Tyvärr har vi inte varit hemma så mycket så det har tagit oss nästan två veckor att laga alla rätterna. I alla fall blev det fisk i foliepaket och, tamejtusan, för första gången på säkert tio år har jag ätit en torskrätt – och tyckt om den! Hade jag aldrig satt pengar på.
Ja, alltså. Handikappalarmet på en av våra toaletter har helt plötsligt fått för sig att någon är i extrem nöd och tjuter mycket irriterat för att vi inte genast hastar dit och tar reda på det. Nu är där ingen i någon som helst nöd i något avseende men tjuter gör det ändå. Fastighetsskötaren undrade om det gick bra att komma imorgon men med tanke på att vi förmodligen kommer sitta här och jobba merparten av natten så var det inte ett alternativ. Nu behöver vi stå ut i typ 40 minuter till men det är illa nog.
Därför har jag norpat min kollegas hörselkåpor som jag satt över mina vanliga musikhörlurar för att stänga ute den tillfälliga tinnitusen. Det ser kanske lite spejsigt ut men det funkar!
Träning ska den här bloggen egentligen handla om men det hinns inte med. Ni som brukar läsa här vet hur det brukar vara i mina arbetsintensiva perioder. Det får helt enkelt inte plats om man jobbar 15 timmar om dagen. Ser dock en ljusning i tunneln om ett par dagar. En annan ljusning är att jag fått en tid för operation av mitt korsbandsknä. På torsdag nästa vecka ska man städa upp i det så får jag se hur det går efteråt. Det är bara en liten titthålsoperation så skadeverkningarna är inte så stora men ÄNTLIGEN händer det något!
Då kan jag hjälpa dig! Pratade med Mattias i helgen som var, om barmarkslägret i helgen som kommer och han gick med på att ge er, fina läsare, lite rabatt om ni vill komma! Uppger ni koden ”HEIDI” i fältet för fritext så får du 10% rabatt! Det är alltså ett läger som egentligen riktar sig mot dem som åker skidor men gillar man att träna och att testa nya saker är det definitivt ett läger att åka på. Plus att maten kommer att vara förstklassig med Melker Anderssons restauranger som kvällsbespisning.
I övrigt går jag runt och vägrar bli sjuk. Det här lägret kommer att bli great men jag saboteras lite av kollegor som hostar, nyser och blir magsjuka till höger och vänster. En tjej har suttit två bord bort och nyst hela dagen. De närmast henne har således sprutat alcospray runt sig hela dagen för att motverka det. Själv går jag och klämmer och känner på halsmandlarna och ställer mig frågan: ”gör det inte lite ont när jag sväljer? Bara lite alltså?” Vilket såklart är det absolut bästa sättet att få en förkylning att bryta ut på. Skulle önska att jag kunde träna bort förkylningsångesten men istället sitter jag här idag igen och kollar på träningsväskan som ligger vid skrivbordet. Det blir vila sig i form till Bellmanstafetten och lägret helt enkelt, träning hinns inte med.
Anyway, vi ses väl på lägret?
#Fotosöndagär egentligen något helt annat men hela dagen idag har gått åt till att fota för mitt hemliga projekt. Jag kan förmodligen berätta vad det handlar om mot slutet av veckan.
Mattias, fotografen Nisse och jag har kuskat runt Mora-trakterna och letat fotolocations och också fotat en hel del. Jag har sluppit vara med så mycket på bild, mina armar var dock med vid något tillfälle. Det är mest Mattias som agerat framför kameran. Jag har stått för regi och agerat fotoassistent, burit kameror och hållit i blixtar i olika vinklar för att parera solljus. Imorse var vi uppe på en höjd och det var fantastiskt vackert, titta på bilden nedan!
Själv mår jag bra efter gårdagens lopp, lite oväntat mycket träningsvärk och lite ömt i knäna men annars vid god vigör.
Sitter på bussen på väg hem till Stockholm redo för ytterligare en hektisk vecka med mycket jobb och en Bellmanstafett på torsdag. Kommer dock inte att springa något mer inför den för att spara knäna. Det blir styrketräning och crosstrainer kanske.
Nu har jag sprungit mina 15,1 km! Det är dubbelt rekord för mig, jag har aldrig sprungit så långt tidigare och så lyckades jag kolla på pulsklockan precis vid milpasseringen; första gången under timmen på milen! 59:23 klockade jag mig själv på.
Jag är väldigt stolt över vad min kropp presterade idag. Regnet öste ned, det var kallt och lerigt och jag visste inte riktigt vad kroppen skulle klara av efter en vecka med rätt mycket stress och dålig kost men vilken maskin jag har! Kollade pulsklockan efteråt och jag hade 172 i snittpuls! Så mycket för den initiala planen att hålla mig runt 150-160. Maxade dock inte så högt, 182 bara. Mina nya skor var också fenomenala att springa i. Riktigt nöjd med det köpet. Det gör stor skillnad om man har bra grejer.
Själva banan gick över myrar, på smala stigar i skogen och på grusvägar. Vissa gånger sjönk jag ned till knäna och i någon nedförsbacke höll jag på att kana hela vägen ned i leran. Jag gillar verkligen att springa i terräng, jag är mycket starkare på det än att springa på plan mark. Sen kom jag till Lundbäcksbackarna som sög det mesta av krämen ur benen och vid tre kilometer kvar till växlingen i Oxberg var jag rejält trött. Sen bara lossnade det och när det var 500 meter kvar kunde jag höra speakern och då gick liksom kroppen bara av sig själv.
Nu ska jag ta det lugnt ett tag, tycker att jag förtjänat det!
Det drar ihop sig för start. Ska strax åka iväg till Evertsberg där jag ska växla och sedan springa 15,1 km. Pepp!
Den senaste veckan har träningskläderna tillbringat mer tid på golvet än på mig. Väskan har varit med i stort sett varje dag men jobbet och andra omständigheter har gjort att jag inte hunnit till gymmet eller helt enkelt inte orkat när dagen är slut.
Idag står väskan där på golvet vid skrivbordet igen men jag ska inte till gymmet idag heller. Ikväll åker jag och Kärleken till Mora till skidcoachen Mattias med familj. Vasastafetten är imorgon! Jag är väl inte direkt överladdad men det ska bli skönt att springa i skogen i Vasaloppsspåren. Tänker att det blir ett lite längre träningspass bara, det har ju inte direkt varit en fenomenal träningsvecka liksom…
Dåligt samvete 