Löpning på pin kiv

Fast jag haft ont i knäna och fast att rehaben inte går riktigt som den ska så funkar det faktiskt att jogga. Jag hade stämt löpardejt med en god vän och gav mig ut för en lätt joggingtur. Min kompis håller precis på att lära sig springa, det här var hennes femte pass, så mitt långsamma tempo passar henne perfekt. Jag är väldigt impad över hur bra hon springer för att inte ha gjort det så mycket. Hon hävdar själv att hon är i dålig form men 5 km i 6.40 tempo tycker jag är väldigt bra.

Jag är nöjd med min egen insats också. Kände av knät lite, lite på slutet men det som plågade mest var ett skavsår under foten. Får alltid skavsår i skarven mellan sulan och skons innervägg. Någon mer som får det?

Nu blir det ingen mer löpning den här veckan tror jag. Får hitta på annat att träna lördag och söndag och imorgon blir det vilodag. Har tränat duktigt sex dagar i rad och på den sjunde får man vila!

Kolla in det här havet av vitsippor! Våren är vår vackraste årstid, helt klart!

Going back to the doctor

Nä, Generalen fick inte rätsida på mina knän han heller och skickar mig tillbaka till läkaren. Jag ska dit nästa vecka så får vi se hur det artar sig. Är verkligen inte sugen på att lägga mig på operationsbordet men om det är det som krävs får jag väl göra det. Fortsättning följer…

Fasen vad det svider i knäna

Idag har jag haft ont i knäna precis hela dagen. Om jag suttit still en stund och sedan ska resa mig för att gå till skrivaren eller så, kan jag knappt gå för benen går inte att räta ut och knäna värker när jag går. Det blev kanske inte bättre av en timme på crosstrainern ikväll heller… Nej. Tur att jag ska träffa Generalen imorgon så han kan säga vad som är fel.

Förutom en timme på crosstrainern blev det också tre övningar för mina stackars tynande bröstmuskler. Blir aldrig av att jag tränar dem så ofta. De fick genomlida någon slags pressmaskin, bänkpress och armhävningar. Har lite träningsvärk i triceps från igår som också kändes. Glömde nog förresten bort att rapportera gårdagens pass i all smoothievillervalla. Armar och axlar fick sig en omgång igår i alla fall!

Med mig på gårdagens pass hade jag kollegan Hella som förbarmade sig över min ensamhet och ikväll fick jag med mig bästa Affärsjuristen. Det är mycket roligare att träna när man är fler!

Men nu vill jag ha ordning på knäna. Jag är riktigt less på att ha ont hela tiden och inte kunna slåss. Ringde ner till klubben för att se till att de inte glömmer bort mig och min tränare tyckte att jag kunde öva på små rörelser framför spegeln så det ska jag göra. Det måste ju gå tycker jag. Ska fasen tillbaka till tävlingsmattan! Peppar mig själv med att ta fram pokalen. Den ska få stå framme så jag inte glömmer att fokusera på målet.

No more smoothies!

Det blir inga fler smoothies hemma hos oss. I alla fall inte förrän jag lyckats köpa en ny mixer. Den vi hade verkar ha brunnit eller nåt.

Stod och gjorde smoothies i vanlig ordning när den plötsligt började låta konstigt. Stängde av den och öppnade locket till kannan och det kom rök ur smoothien! Det bildas ju små luftbubblor när man mixar och ur dessa steg det nu upp en märklig och stickande rök. Och jag som hade blivit så bra på att göra smoothies!

Nu måste jag alltså skaffa en ny. Smoothiepals – vilket märke använder ni? Fördelar, nackdelar?

Ensam Heidi söker

En träningskompis till ikväll. Any takers?

Sol i sinne, träning inne

Vilket VÄDER vi har den här påsken! Har aldrig upplevt det så fint någon gång! Det sved lite i kroppen när jag promenerade bort till gymmet i solen. Man kan inte ens titta ut på det fina vädret eftersom gymmet ligger två trappor ned i en källare men vill man vara fin måste man väl tåla lite…

När jag väl kommit över solångesten fick jag till ett rätt fint benpass. Rehaben är nu mer som vanlig benträning så jag får ta i ordentligt i benpress och utfall. Nu börjar jag också att få tag i rumpmusklerna ordentligt, det har jag inte fått innan. Bencurl och benspark är dock fortfarande total disaster. Ingen ordning där alls. Det gör ont och musklerna verkar ha blivit felkopplade i smällen.

I övrigt så glömde jag halva min träningsgarderob hemma hos päronen så jag fick börja passet med att köpa mig en ny fin träningstopp. Det blev en tight historia från Nike och här gäller det att man ser till att hålla på träning och kosten. Minsta lilla kilo extra kommer definitivt att synas. INGENTING går att dölja i den här toppen. Men skön är den. Och lila!

Pushing the limits

Har varit ute och tjyvlöpt idag igen med pappa. Återigen långsamt och inte så långt men ändå, det är en liten väg tillbaka till något som sket sig redan i höstas långt innan knäna kraschade. I höstas kunde jag springa långt och snabbt, för mig, men sedan fick jag så galet ont i benhinnorna.

Den här gången ska hela kroppen med och långsamt ska det gå. Benhinnor, höft, knän och kondis ska långsamt få lära sig att jobba ihop. Nu blir det några dagars löpvila men det kommer bli svårt att gå ner i gymmet och nöta när vädret är så fantastiskt!

Dagens pass bestod av lugn jogg 5 km i 7-minuterstempo. Det hade vi bestämt innan och höll nästan på sekunden. Efteråt plågade jag pappa med ett gäng magövningar och armhävningar. Han kommer ha mysig träningsvärk imorgon, haha!

Påskpyssel

I min familj tar vi i ordentligt när vi startar projekt. Vårt stora påskaftonspyssel blev att städa garaget. Nu bor ju jag inte här längre så jag hade inte så många pinaler där men det var lite viljornas kamp över vad som skulle kastas och vad som fick äran att vara familjeklenoder lite till. Allt bars ut på uppfarten, synades och sedan styrdes det som skulle tillbaka in i garaget med preussisk precision av lillebror. Det blev liksom dagens styrkepass.

Fast det räckte ju inte. Man måste träna nåt på riktigt också! Efter vilodagen i fredags (långfredag vet ni) behövde man ju röra lite på sig. Lillebror och jag snörde på oss de snabba skorna och gav oss ut med voffis. Först var hunden överlycklig över en promenad men när han insåg att vi hade andra planer dämpades glädjen något. För när vi kom bort till spåret kunde jag inte låta bli att börja jogga. Knäna funkade hyggligt och vi höll ett väldigt lugnt tempo i ca 6 km. Jag är nöjd över att jag klarade att jogga så långt, både med hänsyn till knäna och kondisen. Farten struntar jag i just nu.

Voffis då? Har ni någonsin sett en flatcoated retriever som inte gillar att springa? Vi fick dra honom efter oss hela vägen. Vid ett tillfälle hittade han ett vattenfyllt, lerigt dike att hoppa ner i. Mysigt! Bara att spola av hemma…

Påskutmaningen har börjat

Nu har påsken definitivt börjat men jag står stark. #nocandy2011!

I forgot to tell you…

Det har dumpit ner en inbjudan i min postlåda. Idrottsnämden och Stadsbyggnads- och idrottsborgarrådet (märklig kombo) Regina Kevius har bjudit in mig till en mottagning för SM-medaljörer i Stadshuset i maj! Nästan en Nobelmiddag ju! Fast de glömde skriva ut dresskoden.

Jag har läst någonstans att om man inte skriver ut dresskoden så är det högtidsdräkt som gäller. Alltså full galastass. Är inte så säker på att det gäller här. Får klura på’t. Gissar att det inte är träningskläder heller…

Sorry för att fotot blir spegelvänt. Av någon anledning fotar macen på det viset.