Så, de senaste dagarna med kulmen idag, står summeringsposter över året som gått som spön i backen. Och vem är jag att gå emot strömmen? 😉
Det har hänt mycket det här året. Det började med att jag skrev ned mina tankar och mål för året på en liten lapp som jag sedan har haft bredvid sängen och tittat på då och då. Jag hade satt upp två idrottsliga mål:
1. Vinna över mamma i SkejtVasan
2. Vinna senior-SM i karate individuellt
Jag uppnådde båda! SkejtVasan gick så bra att jag nästan kom jämsides med pappa (en omöjlighet per definition, det är en seg gubbe det där). Han mötte mig i mål med orden: ”Heidi? Är du redan här?” Hade jag inte ramlat och knäckt staven hade jag kanske kunnat se honom på upploppet och kommit i mål någorlunda samtidigt. Det hade varit coolt! Anyway, jag spöade också min egen tid med nästan 18 minuter!
Att vinna senior-SM var en sådan galen utmaning att man liksom bara var tvungen att tro att man kunde klara det just för att det egentligen var omöjligt. Det ska ju egentligen inte gå att man inte tävlar på sex år, har träningsuppehåll i fyra på grund knäskada och gör tävlingscomeback på SM och VINNER! Dessutom mot Sveriges uttagna till VM. Det var överväldigande och jag var SMs ocoolaste vinnare. Tårarna sprutade som på värsta skönhetsdrottningen och jag tror att jag senare av kommentatorerna utnämndes till SMs gladaste vinnare.
Året i övrigt har bestått av mer träning än någonsin i mitt liv. Jag har aldrig varit så fokuserad på mål tidigare och aktivt jobbat för att uppnå dem. Det har varit en cool och självstärkande upplevelse att sedan också nå dem. Jag kan om jag vill och jobbar hårt för det.
Annat som jag är nöjd med är mina löparframsteg innan benhinnorna satt p för det, vinsten i E18-loppet, min första riktiga armhävning på fötter, min vita månad, framsteg i gymmet, alla skidturer med Kärleken och alla människor jag lärt känna genom andra träningsbloggar. Och säkert en massa annat som jag glömt men säkert är stolt över!
Jag är väldigt nöjd med mitt idrottsliga 2010!
Dåligt samvete 
Nu gjorde du mig väldigt sugen på att sätta upp ”omöjliga” mål. Vilket år! Bra jobbat!
Tack! Mål är ju sällan omöjliga om man definierar dem som just det. Det är en av sakerna jag lärt mig det här året. Sätt upp höga mål och jobba fokuserat. Go for greatness!